4.
Gång på gång lurar jag mig själv och inbillar mig saker som inte är sanna. Får förhoppningar om något som aldrig kommer växa sig större. En liten stund är det vackert, sedan ligger jag trampad där på marken igen med krossat hjärta, eller i alla fall en aning kantstött. Förstår inte hur jag alltid lyckas hamna i den situationen. Jag lär mig aldrig.
Kommentarer
Postat av: ellinor
Jag lär mig aldrig heller.
Trackback